-Sverige i mitt hjärta-

Hörde på tvn för ett tag sen att den där stora antimobbnings gruppen Friends gjorde reklam.
Nåt i stil med att dom ville att varje skola skulle ha antimobb stödjare och att dom skulle
bli utvalda av eleverna själva så dom kunde bli trygga med valet och kunna vända sej till dom
då det var problem eller bekymmer.

Allt låter så fint.. sen kommer verkligheten.

På min skola på högstadiet, kan tillägga att den skolan nu äntligen kommit ut
ur garderoben och erkänns som en stor problemskola med mobbning av både
lärare och elever.  Den skolan iaf.. vi hade hakat på den nya trenden om antimobbstödjare..
jomen tjosanhejsan

GISSA vilka som blev utnämnd till dom ledarna då ?!........eftersom det var ett demokratiskt val
där majoriteten faktiskt älskade att mobba själva.
Jo dom utnämda blev: den största mobbaren och en tjej som bäst skulle hålla igen truten
eller hamnade på bänken själv.. (för henne mobbade dom bara ibland
då dom hade förlite att göra på andra ställen)..   Jippi. Dert blev såå bra så...
Kan tillägga till historien att allt detta var rena skådespelet. . . Inget blev bättre.
Inget förändrades.

Mobbarna fortsatte köra runt och picka på folk. Åh då dom inte orkade med det så var det
den berömda "jag fryser ut folkmetoden" som gick på högvarv. Helt otroligt.....och lärarna
ignorerade allt. Spelade ingen roll om folk grät eller satt i ett hörn själva.
Inget skulle talas om eller redas ut.

Minns den gången då idioterna i min klass på SO:n fick den kvinnliga läraren att bryta ihop igråt.
Jag mådde dåligt den gången. Men dom som retades med henne då?? Vad kände dom?? Inget?

Mamma brukar alltid säga till mej: Va stark, bry dej inte om dom. När dom blir äldre kommer
dom må dåligt över allt dom gjort som var elakt. . .
"Hut går hem" stilen över mammas predikningar.... Men vet ni vad. Ja tror inte på det.

Och föresten! Vad ger det mobbarna "klartecken" till att bara fortsätta så som dom gör??
Vem uppfostrade dom??????? Vem lärde sej dom allt de där ifrån?

Nu när jag är äldre så ser jag tillbaks och kan vara mer klar i synen till varför endel av detta
hände.. jag vet nu i efterhand att många i min klass i tonåren hade föräldrar som genomgick
skilsmässa eller familjer som låtsades hålla upp en fasad av att allt var bra..
Endel har idag förlorat föräldrar.. förlorat sina gamla vänner som dom med klorna höll sig
fast vid på högstadiet. Dom som dom följde varje fotspår efter.. endel av killarna som
påden tiden var tvungen att trycka ner andra för att inte ses själv.. vad vet jag. Jag minns
en kille som var jävligt dum mot mej. Inte retade jag honom tillbaks för att jag visste att
han kissade på sej titt som tätt i sängen på nätterna. . För jag visste att så gör man inte.
Jag är född med kontroll. Han är uppvuxen med ilska som bubblar.. jag undrar hur mycket
hans föräldrar bråkade då han var liten ? Mina bråkade tre gånger som ja minns, ...för att vara
riktigt fear så kan jag säga att de kanske var fem gånger :P ......känns "jättekul" då jag
söker i minnesbanken och minns hur spesifikt en kille i min klass tryckte ut sitt ansikte genom
skolbussens bakruta och skrek "fetarsle" åt min mamma då hon lämnat av mej till bussen.

De värmde. .   Sen sen dagen fick jag gå sträckan själv till bussen. Min mamma ville inte utsätta
mej för den kränkningen dom barnen utsatte mej för bara för att hon var stor. Eller tjock som
dom som har lite att göra och måste kränka andra individer har att säga.

Min fina mamma.  

Undra om livet kunde blivit en rakare sträcka för mej utan alla dom ledsamma stunderna jag 
var tvungen att konfronteras med på dagarna? 

Föreställ er att som liten inte förstå varför saker händer. . och sen också måste tacklas med 
dom utan att ha verktygen till att reda ut sina tankar och känslor. Inga bollplank. 

Jag bär min ledsamhet långt därinne.
Men ibland poppar den upp och jag känner inte igen mej själv. 
Då det bubblar långt därinne och nån vill skrika men inte har en röst. 
Då blir de rörigt. Men de är försent för den personen att finnas nu. Ingen blir gladare
av en ännu surare människa än den som redan finns. Vem orkar med nån som 
bara vill sitta i soffan och försvinna in i kudden och titta ut med två ögon som de osynliga
väsen hon varit hela sina första livsår. 

Vet själv att deprimerade människor som låter är jobbiga. Gnälligt folk som har lösningen 
framför ögonen,..eller iaf runt knuten. Men väljer att stå och stampa i samma gamla förhållande, samma eckliga lägenhet, samma ekonomiska kris, samma struliga familjeförhållande....bara för att hålla upp sin 
fasad för familjen och vänner. 
VEM lever dom för????????? Vill du leva ditt liv så som du tror att andra troligen vill att du ska ha de? 
Eller vill du leva ditt liv såsom du önskar? Fylla ditt liv med dina begärs behov ? Eller sitta hemma i ditt
perfekt kammade hår och titta ut igenom ditt perfekt putsade fönster då din perfekt smutsiga familj springer runt och river hela hemmet åt dej bakom ryggen. Dom river dej i ryggen och du bara tar. För du vågar inte gå igen för "OJ" vad du skulle verka misslyckad om du gjorde om ditt liv ännu engång? ......fega. Gör så. . 

Mina sentimentala ord är många. Min svenska kanske är bristfällig och en smula hård. 
Men allt är en tolkningsfråga.









Precis som livet. 

Väljer du vägen där ditt hjärta kan flyga fritt? Eller väljer du att gå ditt dom andra leder dej?











The End.