Okey... bitterfittan slog till.

Lustigt va..
Igår var jag på en föreläsning av en kvinna som i sin pyskos trodde sej vara
ett med hästarna...
Undra hur det känns?

Saken var iaf: Hon ritade ut sina känslor. På så sätt kunde hon bearbeta det som
hänt henne.

Väldigt bra för henne att hon hittat sin kanal att få ut ilskan och frustrationerna igenom.

Jag mår bra att skriva. Fast de håller bara till skrivkrampen satt in :P




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0