Livet.Kärleken.Sveken.Gnistrande ögon som gråter i smyg..
Snart Juni.
Har hänt mycket i livet senaste året.
Hade glädje, hade jobb, hade framtid, hade möjligheter, hade ett socialt liv, hade råd.
Var nöjd, levde livet..
Sen kom upp och ner vändningen.
Död.
Magont.
Smärta. Rädsla och sorg.
Ingen att prata med längre. . hon jag trodde på vände mej ryggen.
Sårad, men van.. gick vidare. Så gott det kunde gå.
Kämpade lite.
Såg ett svart hål men lät det inte fånga mej. Detta är min styrka.. tårarna fick bli tankar ist som arbetades igenom.
Tårar.. en önskan att få känna lättnad.
Det tog ett tag,.. 6 mån. Gick igenom en heldel.
Gjorde klart mer på skolan..
Reste till Mallorca med familjen och sen till thailand med gubben och hans familj. Bra tider.
Mysan gick igenom flera tonårstrottsar och jag hade lite tålamod och orkade inte jämt.
Kände mej mest ensammast av alla.
Orkade inte gå igenom tankarna om igen. . lät dom få stoppas i en närliggande byrålåda.
Vid det här laget är ja expert på svek, låtsasvänner, sorg, ensamhet.
Nu, 31 år in på mitt liv har jag fått mer självinsikt på mina brister men också en större förvirring.
Jag minns mer om förgångna händelser.. varför vissa saker kan ha skett. Men med de kommer också
besvikelsen över ensamheten som varit min rödatråd.
Kärlek har dock alltid fångat upp mej. Männen i mitt liv har varit mer förstående för min unika personlighet än vad min egen mor har varit.
Med en respektive kan man dela mycket. Inte det innersta för hur kan dom bära ens börda ?
Hur kan man förstå alla små bitar någon annan bär runt på utan att varit med?
Hur kan man färga enbild/händelse i någons liv och förstå dess nyans utan att själv varit förudmjukad, sårad, ignorerad.
Vet ni...att inte synas är som att vara död. Som att bli avklädd och genomsedd. . att vara luft är värre än att vara öppet hatad. Att behöva dra sej upp för ett berg hela livet genom att dra sej upp i ett grovt rep som gör rispor/ärr i dina handflator. Det lämnar hål som vanligtvis fylls med självkänsla, identitet. En livsglöd.
Kärlek..en källa med otömdbar energi.
Kärlek.. att lämna över styrka till sin andra hälft som den kan livnära sig på. Kärlek, ett smek över ryggen som får alla känslor att för en stund röra sej som om man vore vid liv. En gnista i ögonen..
en vilja att öppna upp.
Lita på sej själv.
Everybodys hurt, sometime.. some hurts for a lifetime.
Love. .
What to do with all the love?
Att börja på en mening, en rad och sen inte veta hur man skriver kan vara jobbigt vissa dagar.
Måste varit stygg i mitt förra liv. Men ibland känns de som han där "uppe" försöker kompensera mej men sen visar han mej vägen igen. . men jag försöker smyga på stigen ist och se alla blommor våren skapat. Min kropp är min, mina steg är mina. Mina fötter gör spår i marken. . jag lämnar inte rymnden före jag gjort ett avstamp likt ingen annans.
Har hänt mycket i livet senaste året.
Hade glädje, hade jobb, hade framtid, hade möjligheter, hade ett socialt liv, hade råd.
Var nöjd, levde livet..
Sen kom upp och ner vändningen.
Död.
Magont.
Smärta. Rädsla och sorg.
Ingen att prata med längre. . hon jag trodde på vände mej ryggen.
Sårad, men van.. gick vidare. Så gott det kunde gå.
Kämpade lite.
Såg ett svart hål men lät det inte fånga mej. Detta är min styrka.. tårarna fick bli tankar ist som arbetades igenom.
Tårar.. en önskan att få känna lättnad.
Det tog ett tag,.. 6 mån. Gick igenom en heldel.
Gjorde klart mer på skolan..
Reste till Mallorca med familjen och sen till thailand med gubben och hans familj. Bra tider.
Mysan gick igenom flera tonårstrottsar och jag hade lite tålamod och orkade inte jämt.
Kände mej mest ensammast av alla.
Orkade inte gå igenom tankarna om igen. . lät dom få stoppas i en närliggande byrålåda.
Vid det här laget är ja expert på svek, låtsasvänner, sorg, ensamhet.
Nu, 31 år in på mitt liv har jag fått mer självinsikt på mina brister men också en större förvirring.
Jag minns mer om förgångna händelser.. varför vissa saker kan ha skett. Men med de kommer också
besvikelsen över ensamheten som varit min rödatråd.
Kärlek har dock alltid fångat upp mej. Männen i mitt liv har varit mer förstående för min unika personlighet än vad min egen mor har varit.
Med en respektive kan man dela mycket. Inte det innersta för hur kan dom bära ens börda ?
Hur kan man förstå alla små bitar någon annan bär runt på utan att varit med?
Hur kan man färga enbild/händelse i någons liv och förstå dess nyans utan att själv varit förudmjukad, sårad, ignorerad.
Vet ni...att inte synas är som att vara död. Som att bli avklädd och genomsedd. . att vara luft är värre än att vara öppet hatad. Att behöva dra sej upp för ett berg hela livet genom att dra sej upp i ett grovt rep som gör rispor/ärr i dina handflator. Det lämnar hål som vanligtvis fylls med självkänsla, identitet. En livsglöd.
Kärlek..en källa med otömdbar energi.
Kärlek.. att lämna över styrka till sin andra hälft som den kan livnära sig på. Kärlek, ett smek över ryggen som får alla känslor att för en stund röra sej som om man vore vid liv. En gnista i ögonen..
en vilja att öppna upp.
Lita på sej själv.
Everybodys hurt, sometime.. some hurts for a lifetime.
Love. .
What to do with all the love?
Att börja på en mening, en rad och sen inte veta hur man skriver kan vara jobbigt vissa dagar.
Måste varit stygg i mitt förra liv. Men ibland känns de som han där "uppe" försöker kompensera mej men sen visar han mej vägen igen. . men jag försöker smyga på stigen ist och se alla blommor våren skapat. Min kropp är min, mina steg är mina. Mina fötter gör spår i marken. . jag lämnar inte rymnden före jag gjort ett avstamp likt ingen annans.
Kommentarer
Trackback
